Not like any other love

Jag har en ny artikel uppe på COLLECTIVE, jag avhandlar Mates of States senaste skiva, läs recensionen här.



Grät framför The Importance of Being Morrissey igår kväll, ibland är det viktigt att komma ihåg att ny musik i all ära, men någonstans började det ändå med Morrissey och hans kärlek till New York Dolls. Utan The Smiths hade jag förmodligen aldrig börjat lyssna på pop, The Queen Is Dead måste vara den viktigaste julklapp jag någonsin fått.
Jag blir alltid så sorgsen när jag tänker på Morrissey. Det är smärtsamt att påminnas om att jag missade hela britpopens storhetstid, när jag lekte i sandlådan splittrades The Smiths och det rörde mig inte i ryggen, när jag fortfarande lekte häst på Eiraskolans betongklädda skolgård slog Blur och Oasis igenom (ja, jag lekte häst lite för länge för att någonsin kunna kallas häftig), när jag blev tonåring och fattade att det fanns en hel värld av intelligent musik där ute var det bästa redan över. Jag fyllde tretton 1996, ett år efter att Oasis släppt What's the Story, Morning Glory?, nio år efter att The Smiths splittrats efter att Johnny Marr bestämt sig för att han fått nog. Jag missade Definitely Maybe. Jag missade Meat is Murder. Visst, min generation kan läsa in oss på allt som hänt, lyssna in oss på allt vi missat, men vi kommer aldrig ikapp. Morrissey har en förmåga att få mig att, av hela mitt hjärta, sörja detta. Det är också anledningen till att jag inte gick och såg honom live under Sverigebesöket - det känns någonstans som att det inte tjänar någonting till, jag var ändå inte med då det begav sig, och det som återstår nu är... minnen. Morrissey passar bäst i mina hörlurar, på väggen i mitt nya ljusgula sov/vardagsrum, som den Gudalika ikon han alltid kommer att vara.



En bekant tyckte att jag skulle skriva om det faktum att Morrissey valde att uppträda i Binglolotto av alla program när han gästade vårt kalla land. Jag har funderat mycket på det, men inser att det inte finns mycket att skriva om det. Han skiter helt enkelt i vad alla tycker. Han tyckte att det var en bra idé att medverka i Bingolotto, så då gjorde han det. Det är knappast det enda jag inte kan förstå med Steven Patrick Morrissey.

Kommentarer
Postat av: Patrik

Är det i the importance of being morrissey som nancy sinatra(?) kommer på besök och han fixar te och åker iväg till london för att klippa sig?

jag vet att det är sorgligt att vi har missat allting. det är dags att det händer något lika stort som britpop och smiths så vi kan vara tacksamma över att vi lever just nu. fet chans. varm kram.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback