START MISSHAPING.

Glöm inte att kolla in på COLLECTIVE, för tusan.

DAGENS LÅT
Action Biker - La Conjugaison Pour Tous


"Conor har en onaturlig talang, men han är inget geni."

Hela dagen ägnades åt föreläsningar kring det konstnärliga genibegreppet; hur det uppkom under 1700-talet och hur teoretikerna utan resultat försökt ta död på det under hela 1900-talet. Man fokuserar, enligt vår föreläsare Michael Godhe, fortfarande i hög grad på konstnären istället för på själva konstverket - oerhört intressant, speciellt då det visade sig att jag och Godhe har oerhört skilda uppfattningar om hur musikjournalistik bör praktiseras. Jag håller fast vid att ett musikaliskt konstverk, exempelvis en skiva, är intressant att analysera ur flera olika perspektiv. Om jag träder in i rollen som kritiker för att bedömma ett album vill jag självklart studera och beskriva själva innehållet; ljudbilden, produktionen, melodierna, det musikaliska hantverket, texterna, känslan i låtarna, sammansättningen, helheten... men jag tycker inte att det måste, eller bör, sluta där. Jag anser att det är av stor relevans att diskutera skivan i jämförelse med eventuella tidigare verk och andra skivor i samma genre, och ja, även vad skivan betyder för mig som kritiker. Till och med rena konstateranden som handlar om artisten/bandet kan vara på sin plats. I och med att jag intar denna ställning visar jag att jag på intet sätt är banbrytande, utan totalt indoktrinerad i det rådande musikjournalistiska klimatet - det klimat vår kära föreläsare så starkt motsätter sig. Det är onekligen spännande att bli ifrågasatt av någon så intellektuellt utmanande.

DET MODERNA GENIET...
...upptäcker det sin för oss vanliga dödliga är fördolt
...bryter mot reglerna
...är gränsöverskridande, banbrytande och kontroversiell
...uttrycker en subjektiv känsla på ett så genialt sätt att den blir allmängiltig
...är oskolad och självlärd; skapandet kommer inifrån och är inte inlärt
...gör anspråk på autencitet och originalitet

Denna "romantiska, konservativa kvarleva" lever och frodas onekligen inom musikkritiken, på gott och ont. Det som får mig att undra över dagens föreläsningars relevans är det ganska uppenbara faktum att geniförklaringar av musiker/musikaliska poeter naturligtvis är i allra högsta grad subjektiva, och därför självklart saknar all akademisk tyngd. Det hade jag kunnat konstatera utan att lyssna på två tvåtimmarslånga föreläsningar. Och nej, jag håller inte med om att större fokus bör läggas på konstverket, generellt sett. Dock inte sagt att det inte finns musikrecensenter som går till överdrift, som skriver 1500 tecken om hur det sitter på ett café och tänker på livet och avslutar med två rader om den berörda skivan, men då är det ju knappast fokus på konstnären, utan snarare ett tecken på att vi går mot en mer och mer personlig journalistik - och där är lösningen kanske att journalisten i fråga borde starta sin egen blogg. Där får man nämligen skriva nästan vad som helst, och det går att starta en alldeles gratis, exempelvis här.