But does he really know me, do I really know him?
Jag har insett att jag inte kan skriva något vettigt alls innan jag slutar hetslyssna på "The Worst Taste In Music", så nu låter jag Radio Dept. vila en stund och ger mig i kast med att tokpeppa inför lördagen.
THE PIPETTES!
HANDSOMEBOY TECHNIQUE!
KISSING MIRRORS!
OH MY GOD!
The Pipettes är Becki, Gwenno och Rose. De är skitsnygga, (kolla bara!) har världens snyggaste brittiska accenter, klär sig i likadana prickiga klänningar och spelar euforiskt färgglad sextiotalsinspirerad pop med textrader och melodier som sätter sig som klister. I LIKE A BOY IN UNIFORM - SCHOOL UNIFORM! Hallå!
Lyssna på The Pipettes här, för tusan!
Handsomeboy Technique, Yoshitaka Morino, är definitivt det bästa som kommit från Japan sedan Battle Royale. Albumet Adelie Land blev utnämnt till 2005:s elfte bästa skiva av The Cricket, i mina ögon ligger den på topp tre. Jag kan absolut inte välja en favoritlåt från skivan, det är så satans hög klass på allt, samplingarna, energin, glädjen, åååh! Närmast hjärtat ligger ändå Season of Young Mouss, helt enkelt eftersom jag lyssnade sönder den medan jag var alldeles nykär.
There are many climaxes in marriage
Well, that is... well... I am sure that you all know what I mean
Kissing Mirrors, bandet med världens snyggaste namn, är ett nio personer starkt musikkollektiv med fler än ett välkänt namn att stoltsera med. Det är textförfattaren och bandledaren Per Johansson, leadsångerskorna Action Biker-Sarah och underbara Hanna Fahl, Mathias (Twig), Mikael (Dorotea) och Florian-gänget Aina, Valdemar, Jesper och Lars. Pers texter handlar om döden och kärlek, gärna kombinerat, och EP:n med låtarna Let's Kill Cupid, La Petite Mortes, My Dear Killer och Whims And Fancies är ett absolut must-have om du har minsta ambition att kunna kalla dig själv "twee". Och det är klart att man måste vara twee. Annars är ju "Fuck me, I'm Twee" helt ologiskt att säga.
Kontentan av detta?
PEPP PEPP PEPP PEPP PEPP PEPP!!!
Det får gärna vara lördag redan imorgon.
("Indie" må vara ett värdelöst och uttjatat begrepp, men ändå, det är fortfarande sjukt roligt när det påstås att The Sounds och Eskobar är indie. Åh, här finns tillfälle för en Lasse: En natt satt jag brevid Eskobar-sångaren och drack drinkar medan han sjöng "Walking on Sunshine" för full hals. Det var lustigt. Och väldigt oindie.)
Det jag skrev om Max Peezay i fredags var, inte helt oväntat, "förbannat korkat" (enligt signaturen "Ghey"). Jag är alltså härmed utnämnd till Jävligt Korkad Hiphop-Recensent. Det känns inte särskilt jobbigt. Så länge inte Republik envisas med att boka hiphopakter kan jag nämligen i lugn och ro ägna mig åt riktig musik. Hurra!
THE PIPETTES!
HANDSOMEBOY TECHNIQUE!
KISSING MIRRORS!
OH MY GOD!
The Pipettes är Becki, Gwenno och Rose. De är skitsnygga, (kolla bara!) har världens snyggaste brittiska accenter, klär sig i likadana prickiga klänningar och spelar euforiskt färgglad sextiotalsinspirerad pop med textrader och melodier som sätter sig som klister. I LIKE A BOY IN UNIFORM - SCHOOL UNIFORM! Hallå!
Lyssna på The Pipettes här, för tusan!
Handsomeboy Technique, Yoshitaka Morino, är definitivt det bästa som kommit från Japan sedan Battle Royale. Albumet Adelie Land blev utnämnt till 2005:s elfte bästa skiva av The Cricket, i mina ögon ligger den på topp tre. Jag kan absolut inte välja en favoritlåt från skivan, det är så satans hög klass på allt, samplingarna, energin, glädjen, åååh! Närmast hjärtat ligger ändå Season of Young Mouss, helt enkelt eftersom jag lyssnade sönder den medan jag var alldeles nykär.
There are many climaxes in marriage
Well, that is... well... I am sure that you all know what I mean
Kissing Mirrors, bandet med världens snyggaste namn, är ett nio personer starkt musikkollektiv med fler än ett välkänt namn att stoltsera med. Det är textförfattaren och bandledaren Per Johansson, leadsångerskorna Action Biker-Sarah och underbara Hanna Fahl, Mathias (Twig), Mikael (Dorotea) och Florian-gänget Aina, Valdemar, Jesper och Lars. Pers texter handlar om döden och kärlek, gärna kombinerat, och EP:n med låtarna Let's Kill Cupid, La Petite Mortes, My Dear Killer och Whims And Fancies är ett absolut must-have om du har minsta ambition att kunna kalla dig själv "twee". Och det är klart att man måste vara twee. Annars är ju "Fuck me, I'm Twee" helt ologiskt att säga.
Kontentan av detta?
PEPP PEPP PEPP PEPP PEPP PEPP!!!
Det får gärna vara lördag redan imorgon.
("Indie" må vara ett värdelöst och uttjatat begrepp, men ändå, det är fortfarande sjukt roligt när det påstås att The Sounds och Eskobar är indie. Åh, här finns tillfälle för en Lasse: En natt satt jag brevid Eskobar-sångaren och drack drinkar medan han sjöng "Walking on Sunshine" för full hals. Det var lustigt. Och väldigt oindie.)
Det jag skrev om Max Peezay i fredags var, inte helt oväntat, "förbannat korkat" (enligt signaturen "Ghey"). Jag är alltså härmed utnämnd till Jävligt Korkad Hiphop-Recensent. Det känns inte särskilt jobbigt. Så länge inte Republik envisas med att boka hiphopakter kan jag nämligen i lugn och ro ägna mig åt riktig musik. Hurra!
Kommentarer
Postat av: PatrikPatrik
Inte alls korkat om hiphopen. du lyckades ju till och med hålla igen, vilket inte alltid är lätt. och det är fortfarande lika roligt att minnas när Broder Daniel ersatte Outkast på hultsfred 2001(?).
Trackback