Pixlad lycka bit för bit
måndag 15/5 2006 av Annika Marklund
047 [noll fyra sju]
År efter år dyker den upp i min playlist, sommarens svar på vårens vitsippor, i takt med att parkerna fylls av barbenta studenter och sexpack folköl. Den förvandlar den grå vårhimlen till ett klarblått fält och dränker gatorna i pixlat solsken, och plötsligt förstår jag inte hur jag klarat mig utan den hela vintern. Lilla Ida med sina svalor som flyger får känna sig slagen av den ultimata sommarfixaren - tv-spelspopen. Årets nytillskott i mina högtalare står makalöst dansanta bitpopbandet 047 för, med speedade guldkornet ”PingPong” (från 2005 - hur missade jag den?) som solklar sommaranthem. Det är ett faktum - tillsammans med Mr. Suitcase bjuder 047 på sommarens mest dansvänliga toner.
De tre medlemmarna - Soda och Pricky på synt och Salkin på Gameboy - har gjort musik tillsammans sedan 2001, då de förenades kring målet att på mindre än en månad spela in en julskiva. Lagom till jul stod 19 spår långa ”Wheel du fira hjul med mej?” färdig, och sedan dess har bandet fortsatt att knåpa ihop smittande blipblop-pärlor och spelat dem live så ofta de fått chansen. Nu har det blivit klart att de äntligen släpper sitt debutalbum på nya, galet lovande skivbolaget Killing Music i maj eller början av juni.
Nöjer du dig inte med att digga till bergsprängaren i parken kan du dansa sönder skorna till 047 framför både Arvikas och Emmabodas festivalscener i sommar. Vi ses där!
"Pingpong" och en hel del andra underbara spår finns att ladda ner på bandets hemsida - www.nollfyrasju.se.
047 [noll fyra sju]
År efter år dyker den upp i min playlist, sommarens svar på vårens vitsippor, i takt med att parkerna fylls av barbenta studenter och sexpack folköl. Den förvandlar den grå vårhimlen till ett klarblått fält och dränker gatorna i pixlat solsken, och plötsligt förstår jag inte hur jag klarat mig utan den hela vintern. Lilla Ida med sina svalor som flyger får känna sig slagen av den ultimata sommarfixaren - tv-spelspopen. Årets nytillskott i mina högtalare står makalöst dansanta bitpopbandet 047 för, med speedade guldkornet ”PingPong” (från 2005 - hur missade jag den?) som solklar sommaranthem. Det är ett faktum - tillsammans med Mr. Suitcase bjuder 047 på sommarens mest dansvänliga toner.
De tre medlemmarna - Soda och Pricky på synt och Salkin på Gameboy - har gjort musik tillsammans sedan 2001, då de förenades kring målet att på mindre än en månad spela in en julskiva. Lagom till jul stod 19 spår långa ”Wheel du fira hjul med mej?” färdig, och sedan dess har bandet fortsatt att knåpa ihop smittande blipblop-pärlor och spelat dem live så ofta de fått chansen. Nu har det blivit klart att de äntligen släpper sitt debutalbum på nya, galet lovande skivbolaget Killing Music i maj eller början av juni.
Nöjer du dig inte med att digga till bergsprängaren i parken kan du dansa sönder skorna till 047 framför både Arvikas och Emmabodas festivalscener i sommar. Vi ses där!
"Pingpong" och en hel del andra underbara spår finns att ladda ner på bandets hemsida - www.nollfyrasju.se.
Ungdomlig shoegaze som fängslar
tisdag 9/5 2006 av Annika Marklund
Mixtapes & Cellmates, Allhuset, 5/5-06
Om The Radio Dept. och Bright Eyes-Conor Oberst träffats i tonåren, blivit kära och börjat göra musik ihop hade resultatet låtit precis såhär. Det brusar och sprakar i äkta shoegazeanda kring de ömsinta melodislingorna, Robert Svenssons sång (kusligt lik Conors) växlar mellan trevande försynt och plågsamt desperat, och jag… jag är bara helt såld. Det är precis såhär jag vill att ny svensk indie ska låta! Ofärdig, ung, livfull, återhållsam och utlevande på samma gång, och kanske framför allt, vansinnigt begåvad. Mjuka ”Static, Oh, Static” ger rysningar som påminner om de jag fick första gången jag lyssnade på Radio Depts. ”Your Father”, och det nya material jag hört tyder på en utveckling mot ännu mer genomtänkta melodier och ljudbilder.
Debuten ”Juno EP” visar på en rå talang med våldsam potential, en sex spår lång uppföljare - "If There Is Silence, Fill It With Longing" är inspelad och förväntas släppas i höst på Nomethod Records.
I fredags, 5 maj, spelade bandet i Stockholm tillsammans med Paddington DC och mina favoriter Most Valuable Players, en fantastiskt intensiv spelning som förtjänat en större publik. Passa på att se Mixtapes & Cellmates den 2 juni på Skylten i Linköping – ni kommer inte att ångra er.
Mixtapes & Cellmates, Allhuset, 5/5-06
Om The Radio Dept. och Bright Eyes-Conor Oberst träffats i tonåren, blivit kära och börjat göra musik ihop hade resultatet låtit precis såhär. Det brusar och sprakar i äkta shoegazeanda kring de ömsinta melodislingorna, Robert Svenssons sång (kusligt lik Conors) växlar mellan trevande försynt och plågsamt desperat, och jag… jag är bara helt såld. Det är precis såhär jag vill att ny svensk indie ska låta! Ofärdig, ung, livfull, återhållsam och utlevande på samma gång, och kanske framför allt, vansinnigt begåvad. Mjuka ”Static, Oh, Static” ger rysningar som påminner om de jag fick första gången jag lyssnade på Radio Depts. ”Your Father”, och det nya material jag hört tyder på en utveckling mot ännu mer genomtänkta melodier och ljudbilder.
Debuten ”Juno EP” visar på en rå talang med våldsam potential, en sex spår lång uppföljare - "If There Is Silence, Fill It With Longing" är inspelad och förväntas släppas i höst på Nomethod Records.
I fredags, 5 maj, spelade bandet i Stockholm tillsammans med Paddington DC och mina favoriter Most Valuable Players, en fantastiskt intensiv spelning som förtjänat en större publik. Passa på att se Mixtapes & Cellmates den 2 juni på Skylten i Linköping – ni kommer inte att ångra er.
Formstöpt solskenspop från Barcelona
måndag 1/5 2006 av Annika Marklund
I'm From Barcelona
Let Me Introduce My Friends (CD)
Dolores /EMI
Releasedatum 26 april
Med ep:n Don't Give Up On Your Dreams, Buddy! fick 29 man starka Jönköpingsbandet I'm From Barcelona oss att sjunga nanananananananananananananananananana, fantisera om att starta ett eget band med alla vi känner och längta till sommaren så att våra frusna hjärtan värkte. På albumdebuten finns tre av de fyra ep-spåren med, och efter några genomlyssningar är det, tråkigt nog, just dessa som framstår som skivans största behållning. De resterande åtta låtarna är inte direkt dåliga, men ingen håller samma höga klass som nästan skrämmande trallvänliga hiten ”We're From Barcelona”, och I'm From Barcelona är inte ett band som har råd att släppa en medioker första fullängdare. De gjorde sig ett namn genom skönt enkla DIY-popdängor, den sortens ögonblickspop som knappast går till historien, utan känns fantastisk ena dagen och glöms bort nästa. För att bli mer än så, stanna kvar i publikens medvetande, hade bandets debut behövt bjuda på mycket, mycket starkare spår. De flesta är skapade enligt samma vinnande mall som underbara ”Treehouse” - charmig text, catchy melodi och en refräng som fastnar som flugor i utspilld saft - men de rätta ingredienserna räcker inte när den riktiga känslan saknas.
Som liveakt är jag säker på att det överdimensionerade bandet kommer att sprida glädje från vilken scen de än väljer att ställa sig på i sommar, men Let Me Introduce My Friends är knappast ett av de album jag rekommenderar att ni lägger era csn-lån på i maj. Nu när våren verkar vara här för att stanna, och sommaren inte längre känns lika avlägsen, är I'm From Barcelonas somriga, soliga, sorglösa pop helt enkelt inte längre lika nödvändig.
Betyg: 2/5
I'm From Barcelona
Let Me Introduce My Friends (CD)
Dolores /EMI
Releasedatum 26 april
Med ep:n Don't Give Up On Your Dreams, Buddy! fick 29 man starka Jönköpingsbandet I'm From Barcelona oss att sjunga nanananananananananananananananananana, fantisera om att starta ett eget band med alla vi känner och längta till sommaren så att våra frusna hjärtan värkte. På albumdebuten finns tre av de fyra ep-spåren med, och efter några genomlyssningar är det, tråkigt nog, just dessa som framstår som skivans största behållning. De resterande åtta låtarna är inte direkt dåliga, men ingen håller samma höga klass som nästan skrämmande trallvänliga hiten ”We're From Barcelona”, och I'm From Barcelona är inte ett band som har råd att släppa en medioker första fullängdare. De gjorde sig ett namn genom skönt enkla DIY-popdängor, den sortens ögonblickspop som knappast går till historien, utan känns fantastisk ena dagen och glöms bort nästa. För att bli mer än så, stanna kvar i publikens medvetande, hade bandets debut behövt bjuda på mycket, mycket starkare spår. De flesta är skapade enligt samma vinnande mall som underbara ”Treehouse” - charmig text, catchy melodi och en refräng som fastnar som flugor i utspilld saft - men de rätta ingredienserna räcker inte när den riktiga känslan saknas.
Som liveakt är jag säker på att det överdimensionerade bandet kommer att sprida glädje från vilken scen de än väljer att ställa sig på i sommar, men Let Me Introduce My Friends är knappast ett av de album jag rekommenderar att ni lägger era csn-lån på i maj. Nu när våren verkar vara här för att stanna, och sommaren inte längre känns lika avlägsen, är I'm From Barcelonas somriga, soliga, sorglösa pop helt enkelt inte längre lika nödvändig.
Betyg: 2/5