START MISSHAPING.

Det visade sig på Emmabodafestivalen att Jönköpingskidsen i I'm From Barcelona inte är all bad. De avslutade nämligen sin mediokra spelning med en alldeles underbar bitpopversion av >>We're From Barcelona<< som kan pigga upp vilken tråkig fredagseftermiddag som helst! Goaste Anders upplyste mig hjälpsamt i sin finfina Popkarusellen om att den är ihopknåpad av en annan Jönköpinsson, Adventure Kid, eller Kristoffer Ekstrand som han heter i passet. Låten heter >>Robots Sings We're From Barcelona<< och finns till allas lycka att ladda ner på just Popkarusellen.



Annars har jag inte lyckats sluta peppa 047:s galet klockrena platta >>Robopop - Vi Tar CDn Dit Vi Kommer<<. Ska det blippa, så ska det blippa med de här tre gossarna, så är det bara!


It breaks my heart.

Snälla, gå genast in och lyssna på Erik Halldén. Jag lovar att ni inte vill vänta längre än nödvändigt innan ni lyssnar på >>Friends From School<<. Som Jonathan Richman fast snyggare. Fyra pärlor bjuds det på, de gör ont i hjärtat, de förtjänar att lyssnas om och igen tills du somnar. Ååååååh.

I only smoke when I'm alone or when I'm sad

(Tack Johan J för tipset. <3)

Idag släpps den, David & the Citizens tredje fullängdare. I förra veckan bjöd de på en två dagar lång releasefest i ett partytält på Emmabodafestivalens camping, som avslutades med en vansinnigt peppad spelning på Stora Scenen på lördagskvällen. Det enda jag hört från nya skivan än så länge är de låtar som spelades på konserten, och det var en salig blandning av collegerock och mer traditionell, ångestfylld pop.
Matilda Gustavsson skriver i Groove:

"Jag lyssnar och skriver: 'Det var bättre förr!'. Lyssnar vidare och ändrar mig. Det var inte bättre förr. Det var annorlunda. På nya plattan har trummorna tagit en central plats, akustiskt ersatts av elektriskt, trumpeten lämnat plats för synten och pop blivit rock."

Tro mig - jag har älskat David & the Citizens. >>For All Happy Endings<< är en av de bästa svenska skivor jag har, och många är spelningarna då jag stått längst fram och fått blåmärken över revbenen och underarmarna och varit galet euforisk. Men nu... jag tänkte också "det var bättre förr", och jag ändrade mig inte. Jag har helt enkelt svårt för rock, jag saknar det ojämna, ofixade, egna soundet. Det som gav musiken karaktär.

David & the Citizens kommer alltid ha en plats i mitt hjärta och min skivsamling, live är de bara så grymma, men jag är helt enkelt inte särskilt sugen på >>Stop The Tape! Stop The Tape!<<. Jag lovar att säga till om jag ändrar mig.

Kolla upp låtarna?
1. A Heart & a Hand & the Love for a Band
2. One Day, One Day, One Day ?
3. Out of My Hands
4. Oblivion
5. A 1000 Questions For You
6. 48h
7. Devil
8. To Keep You Safe From Harm & Trouble
9. Are You in My Blood?
10. Sad Song #2
11. What if Nobody Would Catch Us?
12. Stop the Tape! Stop the Tape!

Är du sugen på att köpa skivan kan du gå in här och få den hemskickad omedelbums.
Har du tråkigt? Gå in och läs om mina intryck av Emmabodafestivalen på Collective.

Om vi säger såhär: de flesta bilder Sofia tar när jag sitter och sjunger är inte lika fina som den här.

Nu tar jag tåget till Stockholm för två dagars löjligt intensiv filminspelning. Det ska bli fantastiskt läskigt och roligt, och jag är precis så toknervös som jag förväntade mig att jag skulle vara, såhär kvällen innan. Jag har riktigt dåligt samvete över att jag inte hinner skriva Collective till imorgon, men det har varit stenhårt jobb fram tills nu, och så fortsötter det alltså imorgon och på tisdag också - och betalda jobb måste oftast gå före obetalda uppdrag. Men sedan, gott folk, så är det EMMABODA och sommarens enda gemensamma ledighet för mig och min Marcus som gäller! Det blir så ljuvligt. Eller vad sägs om Billie the Vision & the Dancers, 047, Most Valuable Players, Camera Obscura, Hemstad och The Pipettes?!

Kan bli årets höjdpunkt. Jag räknar med att vi ses där.