Prästgatan håller staden vid liv, men inte mig
Det var riktigt svårt att skriva om Vapnets album. Inte själva skrivandet, jag hade snarare svårt att bestämma mig för vad jag egentligen tyckte. Mitt första intryck var att skivan var vacker och fyndig men inte särskilt bestående, den lämnade mig överraskande oberörd - överraskande, med tanke på att jag verkligen älskar Ge Dom Våld-ep:n - och jag kände att den inte var värd mer än en trea, om än en ganska stark sådan. Sedan växte skivan plötsligt, texterna blev mer levande, och jag började luta mycket mer åt en fyra och en kärleksförklaring. Och så... jag vet inte hur det gick till, men plötsligt var jag tillbaka på en trea. Det är en oerhört intelligent temaskiva, men den berör inte på samma sätt som en del musik gör, den är inte världsomvälvande. All musik behöver inte förändra världen eller ens få mig att känna, men så är inte alla skivor fullpoängare heller.
Överhuvudtaget är det vansinnigt svårt att recensera utan att falla in i den bekväma rollen som självpåtaget pretentiöst vansinnigt-märkvärdig-och-insatt, men jag försöker i alla fall hålla mig över det - ja, jag är tillräckligt pretentös för att vilja tro att musiken är värd det.
Att läsa din blogg är som att lyssna på ett Kent-album, man njuter!
att läsa din blogg är raka motsattsen till att lyssna på ett kent album, man njuter!
citat: "Påskafton, Lucky House, Leksand. På övervåningen spelas det schlager, på nedervåningen hiphop/techno. Jag sitter och ser svår ut i ett hörn, nykter och välklädd, medan hundratals dyngraka Leksandsbor ramlar runt i lokalen i en brölande parningsdans. De vrålar av lycka då Linda Bengtzings melodifestivalhit "Jag ljuger så bra" sätts igång för andra gången på en timme, utanför kissar en halvt medvetslös ung man på sig och ombeds gå.
Jag befinner mig mitt ibland det Svenska Folket.
Tisdag morgon, föreläsning om kulturkritik. "En bra recensent vill skriva för att tilltala så många som möjligt", säger vår föreläsare, och jag mumlar trotsigt, "inte jag, jag vill tilltala så få som möjligt - fast rätt människor". Kalla mig elitist, men jag har svårt att se mig själv recensera för en dagstidning. Se bara hur The Radio Depts makalösa Pet Grief hånas i Hallands Nyheter:"
förlåt in-klistringen, men du skriver så mkt som jag verkligen håller med om och tycker om! man behöver inte lyssna på nån jäkla avdankad popartist som är över 50 och citera citat, man kan faktiskt läsa människors blogginlägg, typ kulturstudenter som tänker och skriver bra saker.
ville bara säga det.
hursomhelst, var du och såg den hemske christian anttila i norrköping på club mogwai på hugo för nån månad sen? jag spelade förband åt honom... om du missade får du gärna lyssna lite på myspace/hemsidan, eller ladda hem den nånstans ifrån och säga vad du tycker!
www.efmusic.nu
www.myspace.com/ef
ha det fint, hälsar
Jonatan i EF
jo, det var bra. men kan man inte bli lite nojig av att försöka betygsätta också? ibland vill jag bara låta det sjunka in och tänka jaha.