Intelligent och underfundigt om Östersunds gator
tisdag 25/4 2006 av Annika Marklund
Vapnet
Jag Vet Hur Man Väntar (CD)
Hybris
Releasedatum 19 april
”Prästgatan håller staden vid liv, men inte mig.”
Martin Abrahamssons underfundiga texter kretsar i alla spår på Vapnets första fullängdare kring olika gator i hemstaden Östersund, där ”gatstenar håller minnena fast” - men det räcker med att ha vuxit upp i vilken svensk stad som helst för att känna igen sig i varje steg, i varje känsla. Bland de tio spåren finns inget med samma direkta hitpotential som ”Kalla Mig”, men det är knappast heller vad som eftersträvas - debuten påminner musikaliskt mer om blygsamt glittrande ”Seymour” från ”Ge Dom Våld”-ep:n än om P3-hitsen, och det låter bitvis fantastiskt. Tillsammans med rena, klara melodiarrangemang och innerligheten i Sibiria -kollegan Martin Hanbergs röst skapar de eftertänksamma, smått sentimentala texterna en temaskiva som känns nästan ruskigt allmängiltig.
Tyvärr är det någonstans bland allt det allmängiltiga som det också brister på sina ställen. Popmusik behöver inte vara realistisk för att jag ska kunna relatera - ibland är det just det personligt förvirrade som lämnar de djupaste spåren, det subjektivt abstrakta som etsar sig fast och känns, på riktigt. ”Jag Vet Hur Man Väntar” känns bitvis för distanserad, för polerad, för att verkligen beröra mig på djupet.
Å andra sidan behöver inte all pop lida av Bright Eyes-ångest för att förtjäna att älskas. Jag tvivlar inte alls på att Vapnets begåvade debut kommer att få hjärtan att bulta extra hårt, även utanför Östersund.
Betyg: 3/5
Vapnet
Jag Vet Hur Man Väntar (CD)
Hybris
Releasedatum 19 april
”Prästgatan håller staden vid liv, men inte mig.”
Martin Abrahamssons underfundiga texter kretsar i alla spår på Vapnets första fullängdare kring olika gator i hemstaden Östersund, där ”gatstenar håller minnena fast” - men det räcker med att ha vuxit upp i vilken svensk stad som helst för att känna igen sig i varje steg, i varje känsla. Bland de tio spåren finns inget med samma direkta hitpotential som ”Kalla Mig”, men det är knappast heller vad som eftersträvas - debuten påminner musikaliskt mer om blygsamt glittrande ”Seymour” från ”Ge Dom Våld”-ep:n än om P3-hitsen, och det låter bitvis fantastiskt. Tillsammans med rena, klara melodiarrangemang och innerligheten i Sibiria -kollegan Martin Hanbergs röst skapar de eftertänksamma, smått sentimentala texterna en temaskiva som känns nästan ruskigt allmängiltig.
Tyvärr är det någonstans bland allt det allmängiltiga som det också brister på sina ställen. Popmusik behöver inte vara realistisk för att jag ska kunna relatera - ibland är det just det personligt förvirrade som lämnar de djupaste spåren, det subjektivt abstrakta som etsar sig fast och känns, på riktigt. ”Jag Vet Hur Man Väntar” känns bitvis för distanserad, för polerad, för att verkligen beröra mig på djupet.
Å andra sidan behöver inte all pop lida av Bright Eyes-ångest för att förtjäna att älskas. Jag tvivlar inte alls på att Vapnets begåvade debut kommer att få hjärtan att bulta extra hårt, även utanför Östersund.
Betyg: 3/5
Kommentarer
Trackback