START MISSHAPING.

Torsdagkvällen var en sådan där medioker kväll som bäst beskrivs med ordet trevlig. Det var mycket folk - inte tillräckligt för att Klubb Republik skulle gå runt, men en klar förbättring jämfört med senaste spelningarna - och skön stämning, och banden var... bra. Varken mer eller mindre. En typisk 3/5.

Hur mycket jag än önskar att jag kunde tycka om dem gör Eskju Divine fortfarande inget större intryck på mig. De är väldigt söta, begåvade och charmiga och låter som ett intelligentare Coldplay, men... faktum kvarstår, ja, de låter som Coldplay. Visserligen bättre, men pompös arenarock är fortfarande inte någonting jag riktigt kan ta till mig. Cred till musiken ska de i alla fall ha - Republik-Tobbe (som hade stans, kanske landets, bredaste slips på sig) menade att om Coldplay hade släppt Come and join close your eyes... hade den sålt precis lika mycket som Parachutes och X&Y (visst heter de så?), och jag är beredd att hålla med. Eskjus maffiga hits är verkligen just hits. Dessutom var jag extremt fascinerad över att så söta små varelser kan skapa en sådan ohygglig ljudnivå - spegeln vid entrén vibrerade så att jag var orolig att den skulle förbanna oss alla med sju års olycka.

Hell on Wheels är absolut inget dåligt band. Låtarna är ganska bra, sångaren Rickard Lindgren är ganska snygg. Men... Hell on Wheels är fast i mittenträsket, de saknar något, kanske är det nerv. Rickard hoppar och studsar och uppmanar oss att dansa, men det känns inte riktigt som att han menar det. Det känns som att han spelat i ett band i över tio år och inte riktigt kommit dit han vill. Allteftersom spelningen fortsätter börjar publiken droppa av, och jag förstår varför. Låtarna är inte dåliga, men likadana, och förutom ett och annat guldkorn - som "Perversion", från senaste plattan The Odd Church - flöt de samman till en behaglig, men inte särskilt stimulerande, musikmassa.

Men det var trevligt. En trevlig kväll. Av Embassy och underbara Most Valuable Players nästa vecka förväntar jag mig mycket, mycket mer.