START MISSHAPING.

Jag skrev en ytterst ovärdig krönika på COLLECTIVE i måndags. Jag bestämde mig för att ta tjuren vid hornen och försöka beskriva hur överlägset mest fantastiska Kissing Mirrors och The Radio Dept. - ja, Sveriges två bästa band - var i Norrköping den tjugofemte maj. Läs och förbanna att du inte var där här.

Vi skulle ta bilder för att visa våra kommande fadderbarn hur vansinnigt tuffa vi är, och såhär bra lyckades vi:


Häftig, häftigare, häftigast. Fast från höger.

En Collectivekollega tipsade om Junior Seniors album >>d-d-dont't stop the beat<< från 2002, jag trodde verkligen att jag skulle gilla det, men sorgligt nog var det bara hiten - >>Move Your Feet<< - som höll någon vidare klass, resten känns oerhört buskis. Jag hatar att bli besviken. Det tror jag dock inte att jag riskerar att bli av Camera Obscuras nya, >>Let's Get Out of This Country<<, som Moa Andersdotter recenserar riktigt mysigt och själfullt i The Cricket, läs här om ni missat.

Kvällen avslutas med Casiotone For The Painfully Alone och >>Scattered Pearls<<.

The clasp broke at the disco Mom I'm sorry
And the older men who hit on becky
Nearly broke their necks on scattered pearls
And we searched the best we could
For two entire songs we knelt and felt along
The place where we had stood

But we only found 7 of Grandmother's pearls

And as we rode the bus home I thought surely
I'd wake up tomorrow just to find
That I had dreamt up everything
There'd still be pearls on a string
I wouldn't smell like smoke and
I'd still have the cash that I had spent on drinks

Oh I feel as scattered as Grandmother's pearls

Mom don't cry
They're only pearls

Nej, det blev underbara >>Nashville Parthenon<< som fick avsluta istället. Fy fan vilken vansinnigt bra låt.

And I still buy two pairs of everything
So when you come home you and I'll be twins

Because if I could have my way
I wouldn't be alone

Oj, nästan gråtläge. Godnatt.