När tysk techno blev vacker
Ellen Allien & Apparat
Orchestra of Bubbles (CD) 2006
Bpitch Control
Det finns de som påstår att radio är "det mest visuella mediet". Jag brukade alltid ifrågasätta det, säga att visst är ljud oerhört viktigt, deskriptivt och användbart, men varför inte utnyttja det till att komplettera bilder? Varför nöja sig med det ena eller andra när man kan få hela paketet?
Det var då. Det var innan >>Orchestra of Bubbles<< förklarade hur det egentligen ligger till, samspelet mellan ljud och bild. Sällan har jag blivit så lycklig av att inse att jag varit så fel ute! Lyckan över att äntligen vara upplyst dränker till och med skammen över att vara den sista som förstår, den sista som inser att något inte behöver vara övertydligt för att framträda fullständigt glasklart. Att ljuden aldrig någonsin är ensamma. De målar bilder med rytmer och basgångar; abstrakta sagolandskap eller knivskarp fotorealism, bilder av forntid, samtid eller framtid - och till skillnad från i filmens värld slipper vi få banala bilder kastade i ansiktet. Istället tillåts vi skapa dessa bilder utifrån våra egna tankar, känslor och erfarenheter, och ges chansen att verkligen beröras. På riktigt.
Ellen Allien och Sascha Ring (Apparat) är inte bara snygga som vore de tagna ur ett high fashion magazine, de är dessutom gurus inom Berlins experimentella techno- och electronicascen. Efter att ha smygfixat med varandras låtar under en längre tid bestämde de sig, som tur är, för att göra något ihop. "I want to fill the room with sound", skriver Ellen på hemsidan, och det är precis vad resultet av samarbetet gör. Och mer därtill. Med Orchestra of Bubbles har de skapat ett album som säger… allt. Det uttrycker längtan, dov ångest, hopp och rastlöshet, och det gör det genom att lita på oss - på vår förmåga att tänka själva. Tack. Äntligen känner jag att det är precis det jag gör.
(Rädd för Bodström? Frukta icke - hela >>Orchestra of Bubbles<< finns att lyssna på alldeles lagligt här.)
Jajamen - sådär skrev jag i måndags i Collective. Sedan dess har jag mest peppat Lo Fi-FNK, blandade Mr Suitcase-mixar och tv-spelspop (jag är övertygad om att det inte blivit någon sommar om inte 047 satt fart).
Orchestra of Bubbles (CD) 2006
Bpitch Control
Det finns de som påstår att radio är "det mest visuella mediet". Jag brukade alltid ifrågasätta det, säga att visst är ljud oerhört viktigt, deskriptivt och användbart, men varför inte utnyttja det till att komplettera bilder? Varför nöja sig med det ena eller andra när man kan få hela paketet?
Det var då. Det var innan >>Orchestra of Bubbles<< förklarade hur det egentligen ligger till, samspelet mellan ljud och bild. Sällan har jag blivit så lycklig av att inse att jag varit så fel ute! Lyckan över att äntligen vara upplyst dränker till och med skammen över att vara den sista som förstår, den sista som inser att något inte behöver vara övertydligt för att framträda fullständigt glasklart. Att ljuden aldrig någonsin är ensamma. De målar bilder med rytmer och basgångar; abstrakta sagolandskap eller knivskarp fotorealism, bilder av forntid, samtid eller framtid - och till skillnad från i filmens värld slipper vi få banala bilder kastade i ansiktet. Istället tillåts vi skapa dessa bilder utifrån våra egna tankar, känslor och erfarenheter, och ges chansen att verkligen beröras. På riktigt.
Ellen Allien och Sascha Ring (Apparat) är inte bara snygga som vore de tagna ur ett high fashion magazine, de är dessutom gurus inom Berlins experimentella techno- och electronicascen. Efter att ha smygfixat med varandras låtar under en längre tid bestämde de sig, som tur är, för att göra något ihop. "I want to fill the room with sound", skriver Ellen på hemsidan, och det är precis vad resultet av samarbetet gör. Och mer därtill. Med Orchestra of Bubbles har de skapat ett album som säger… allt. Det uttrycker längtan, dov ångest, hopp och rastlöshet, och det gör det genom att lita på oss - på vår förmåga att tänka själva. Tack. Äntligen känner jag att det är precis det jag gör.
(Rädd för Bodström? Frukta icke - hela >>Orchestra of Bubbles<< finns att lyssna på alldeles lagligt här.)
Jajamen - sådär skrev jag i måndags i Collective. Sedan dess har jag mest peppat Lo Fi-FNK, blandade Mr Suitcase-mixar och tv-spelspop (jag är övertygad om att det inte blivit någon sommar om inte 047 satt fart).
Kommentarer
Postat av: le monster
Hörrö skåpmatarn! Det finns kanske de som läser collective också.
Postat av: Annika
Ja, och de som INTE gör det!
Tänk på att jag är en hårt arbetande kvinna utan umgänge. (Dvs, jag har varken något att skriva om eller tid att skriva om det.)
Trackback