Do you really want to stay lost?



They're sad and young
And they'll be sad and young forever


Jag hoppas verkligen att My Favorite aldrig återförenas. Ingenting, ingenting de gör kan någonsin slå >>Happiest Days Of Our Lives<<, en av världens tio allra bästa skivor.

Mitt uppsatsskrivande börjar lida mot sitt slut - på måndag ska den färdiga versionen in, med reservation för kommande finslip och sista minuten-fixande. Än så länge är den långt ifrån klar, men chanserna är goda att det ändå kan lösa sig innan deadline. Den här uppsatsen har nog varit värst hittills - dålig planering, ett ämne som både ligger lite för nära mig själv och som är för intressant för att inte göra något riktigt bra av - och definitivt den mest givande och lärorika.
Onödig information:
Jag skriver om subkulturer. Om mekanismerna som håller dem samman, och om
subkulturellt kapital.
Vid sidan av detta gör vi dessutom en ljudproduktion, en rar liten sak där det diskuteras kring hårdrock v/s indiepop. Den kommer att bli fin, pojkarna i gruppen gör ett utmärkt jobb, och det är oerhört skönt att slippa oroa sig, att slippa ta ansvar.

Jag och min nya klänning gör ett försök att skapa något slags vardagssurrealism hemma i köket:

Om jag bara står här tillräckligt länge kommer det, statistiskt sett, att hända någonting viktigt.

Jag lyssnar på en väldigt rar radiostation på min >>Last.fm-player for the office<< - hur skulle jag klara av att spendera mina dagar i skolan utan den? - kallad >>Artists similar to Suburban Kids With Biblical Names<<. (Jag kan inte öppna de vanliga radiostationerna här, bara lyssna på <similar to SKWBN. Jag klagar inte.


Johan och Peter. Similar to Suburban Kids With Biblical Names.

Imorgon, imorgon, imorgon är det dags! The Radio Dept. + Kissing Mirrors. Jag har sett fram emot den kvällen så löjligt länge, det kan omöjligt bli något annat än ett gigantiskt antiklimax. Dock - vårens absolut finaste antiklimax. Jag är så vansinnigt glad. Efter faddermötet som börjar om tre minuter ska jag hem och städa för att de fyra lyckliga Kissing Mirrors-medlemmar som får nöjet att bo hemma hos oss ska få ha det rent och fint omkring sig (vaddå, sådant lägger man väl märke till när man fyra på morgonen kommer hem efter en spelning?).

Ikväll: Final i Top Model (trista Skandinavienversionen, men ändå), sedan öl på Guskelov med Magnus Carlson i dj-båset. Dagen är inte fy skam, faktiskt. Jag har mått mycket, mycket sämre den här veckan.

Kommentarer
Postat av: le monster

MF kommer nog inte att återförenas, men vi väntar med spänning på att Secret History-materialet släpps!

Postat av: peter

hej igen. missade det mesta av popaganda, var där en sväng i torsdags men det var kallt och jobbigt och regnade bara så vi sket i resten av festivalen. I'm from Barcelona var okej men lite för hm, sökt. en jens lekman utan charmen och fyndigheterna plus ett band bestående av 27 folkhögskolehippies med "roliga" kläder och för stora glasögon. som spelade ukuleles i olika färger. hoppas att du såg det du ville och hade det bra, du kunde säkert plocka russinen ur kakan bättre än jag (är ruskigt oinsatt i indien numer). vore kul att ses nån gång i sommar om du är i stan. kram
/pete

2006-05-29 @ 13:15:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback